Ann-Cristine Jonsson

Ann-Cristine är utbildad forskare och skriver om hälsan i samhället. Till vardags arbetar hon som utredare på en myndighet som ansvarar för hälsofrågor. Ann-Cristine assisterar på mysoreklasser och undervisar i ashtangayoga på grund- och fortsättningsnivå.

Berätta om din väg till yogan

– Jag älskar rörelse och har alltid tränat mycket under större delen av mitt liv. Innan ashtangayogan dansade jag salsa i många år, sprang och tränade styrka.

Dansen gjorde mig intresserad av rörlighetsträning och jag blev nyfiken på yoga. När jag fick ett nytt jobb och flyttade till Östersund frågade de om jag ville utbilda mig till poweryoga-instruktör. Innan examen åkte jag till en retreat på Kreta för att förbereda mig. Där höll de på med ashtangayoga. Det var lite som att jag snubblade över ashtangayogan. Efter den första mysoreklassen på Kreta blev jag fast i den här yogan i stället.

På retreatet tipsade en svenska om Yogashala Stockholm. Direkt då jag kom hem tog jag kontakt, och sedan dess har jag rest ner på workshops och klasser. Det här var 2006, och jag har haft en regelbunden practice sedan dess.

Hur kom sig började assistera?

– Jag började känna att jag ville dela med mig till andra av det som yogan lärt och gett mig. När jag fick frågan av Lisa om att börja assistera blev jag jätteglad över att få möjligheten att få lära mig mer just på Yogashala.

”Vi är ju inte födda stela som pinnar, och det mesta går att förändra.”

Har du någon drömkurs du vill hålla i framtiden?

– Jag skulle vilja prova att jobba som Caroline af Ugglas som har kursen ”Alla kan sjunga”, fast med yoga, ”Alla kan yoga”. Kurser för äldre, och för människor som tycker att det här inte är något för dem, eftersom de är stela.

Vi är ju inte födda stela som pinnar, och det mesta går att förändra. Alltså inget nytt på något vis, bara igen visa att yogan finns för alla.

Vad betyder yogan för dig?

– Yoga är för mig ett verktyg som får tankar och känslor att landa i kroppen. Ibland har jag en känsla av att huvudet springer iväg, långt framför kroppen. Det som händer när jag gör practice är att kroppen hinner ikapp knoppen.

Jag kan se vad som egentligen betyder något och landar i nuet. Sedan innehåller förstås yogan så många andra saker, att jag blir starkare och så – men det är det här med att få perspektiv och att landa är viktigast.